Trolovning

Ett bröllopspar som visar upp sig för fotografen. Trolovning var ett juridiskt giltigt kontrakt om giftemål, ett så kallat äktenskapskontrakt. Kontraktet ingicks mellan släkterna till de parter som skulle gifta sig. De personer som skulle gifta sig hade inget med kontraktet att göra. Den kyrkliga vigseln var sedan endast en formalitet. Detta förfaringssätt var lagligt fram till år 1736 (då 1734 år lag började gälla). Denna nya lag stadsfäste att endast kyrklig vigsel var juridiskt bindande för giftemål.

Trots att trolovning inte längre var juridiskt bindande kom traditionen med äktenskapslöften att fortsätta även efter den nya lagen. En trolovning kunde vara skriftligt eller muntlig inför vittnen. Kyrkan kom inte att registrera de som trolovat sig, men prästen höll noga reda på vilka av hans församlingsbor som trolovat sig. Om ett trolovat par fick barn utan att de gift sig så anteckenades det i födelseboken att barnet var ett trolovningsbarn. Barnet fick då en bättre ställning än ett barn som var fött utanför äktenskapet.

Om en av de trolovade parterna inte vill gå vidare med sitt löfte att gifta sig så kunde denna bli stämd för brutet äktenskapslöfte. (I princip så kunde ett äktenskapslöfte endast brytas av Domkapitlet). Den part som bröt ett äktenskapslöfte kunde bli skyldig att ersätta den andra partnern för alla omkostnader som det brutna äktenskapslöftet medfört. Dessa merkostnader kunde vara stora. (tex arrende för mark).

Från och med 1970 års lag har trolovning ingen betydelse, eftersom barn som fötts av trolovade inte längre särbehandlas positivt. Alla barn behandlas lika i fråga om arvrätt oberoende om du är födda inom eller utom äktenskapet. Vilket inte gällde tidigare.

Idag finns det inget som trolovar sig. Det närmaste man kommer är att förlova sig. En förlovning är dock inte juridisk bindande och kan brytas av parterna när som helst.